My Kickass Life

Jag svarar aldrig i telefonen när jag inte känner igen numret på skärmen.
Fråga mig inte varför, för jag vet inte. Jag bara gör det inte!
Därför gillar jag det här med 222-numret; om det är något viktigt
så kan man säga det där och då kan jag ringa upp om jag tycker
att det är värt att prata mer om, eller när jag har funderat färdigt
på hur jag ska svara personen (om det handlar om en fråga, alltså).

Däremot svarar jag oftast om det är ett Okänd nummer som ringer.
Då är det vanligtvis mamma som ringer från jobbet.

Men sen blir jag nervös som tusan om jag har missat ett samtal från ett Okänt nummer.
Fråga mig inte varför, för jag vet inte. Jag bara blir det!

Allt det här har antagligen något med kontrollbehov att göra,
men jag gillar det helt enkelt inte. Att inte veta vad som händer.
Då är det lättare att ignorera. Så jag gör det. Ignorerar.
Stänger av ljudet på mobilen. Väntar. Och kanske plingar det till och jag får ett sms:
"Du har ett nytt medd. Ring ´222´. Om du befinner dig utomlands, ring ´*100*+4626...01#´"

Då ligger bollen hos mig och jag får spela den hur jag vill, eller bara låta den ligga still. Kontroll.