21.16

Jag mår så bra! Fy fasiken vad skönt att det inte är jag som finns där. Hur hade jag stått ut med dina divafasoner!? Jag stod ju till slut inte ut med dig även om jag inte var "bunden" till dig och även fast vi hade det bra ihop då en längre tid.

Det är liksom slut nu. På riktigt. Och det kommer aldrig komma tillbaka. Gnistan kommer nog alltid finnas där men den kommer aldrig mer bli mer än just det, en gnista omringad av många bra, men också dåliga minnen. Och det känns bara som en lättnad nu. Jag kan sluta tänka på dig och allt runt dig, och jag kan sluta tänka på oss vad det nu än var!?

Nu har jag inget att skämmas för. Inte du heller. Det är slut nu :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0