4 nov, 07.15
Att vara timvikarie kan suga rätt hårt. Nu suger det rätt hårt!
Blev väckt igårmorse av att de ringde från jobbet och ville ha hjälp i tre timmar. TRE YNKA TIMMAR. Men jag snabbade mig upp och åkte iväg och gjorde det där jobbet (som bara blev 2,5 för de höll på att bygga om i huset så kunde inte gå i alla rum ens..). Sen frågade ledaren mig om jag kunde jobba idag också. Klart jag kunde. Så jag satte klockan på ringning till kl 6, vanlig tid. Tiden gick och jag hann packa iordning lunch och slänga på lite mascara och allt sånt sen satt jag bara och väntade på att de skulle ringa från jobbet och säga att jag skulle komma in eftersom det var så säkert igår att jag skulle få jobba. Tio minuter i sju ringer min telefon. Min arbetsledare säger att jag inte behövs. INTE BEHÖVS! Var ju såklart inte hennes fel att den andra blev frisk, men det suger rätt hårt att man alltid ska vara beredd på att kunna börja jobba kl 7. Och om man någon gång inte kan, eller är sjuk, så får man dåligt samvete över det + att man går runt med ångest hela dagen sen för att man är livrädd för att de ska sluta ringa och man inte får några jobb.
Jag är trött. Vidrigt trött. Jag vill sova igen. Men nu känns det rätt onödigt att gå och lägga sig igen och behöva vakna en gång till idag och vara så trött så man vill spy. Nu tänker jag istället ta en långpromenad med hunden i kylan så kanske det tar bort lite av mina tillfälliga aggressioner + att jag nog blir lite piggare. Kanske.. Hrm..
Blev väckt igårmorse av att de ringde från jobbet och ville ha hjälp i tre timmar. TRE YNKA TIMMAR. Men jag snabbade mig upp och åkte iväg och gjorde det där jobbet (som bara blev 2,5 för de höll på att bygga om i huset så kunde inte gå i alla rum ens..). Sen frågade ledaren mig om jag kunde jobba idag också. Klart jag kunde. Så jag satte klockan på ringning till kl 6, vanlig tid. Tiden gick och jag hann packa iordning lunch och slänga på lite mascara och allt sånt sen satt jag bara och väntade på att de skulle ringa från jobbet och säga att jag skulle komma in eftersom det var så säkert igår att jag skulle få jobba. Tio minuter i sju ringer min telefon. Min arbetsledare säger att jag inte behövs. INTE BEHÖVS! Var ju såklart inte hennes fel att den andra blev frisk, men det suger rätt hårt att man alltid ska vara beredd på att kunna börja jobba kl 7. Och om man någon gång inte kan, eller är sjuk, så får man dåligt samvete över det + att man går runt med ångest hela dagen sen för att man är livrädd för att de ska sluta ringa och man inte får några jobb.
Jag är trött. Vidrigt trött. Jag vill sova igen. Men nu känns det rätt onödigt att gå och lägga sig igen och behöva vakna en gång till idag och vara så trött så man vill spy. Nu tänker jag istället ta en långpromenad med hunden i kylan så kanske det tar bort lite av mina tillfälliga aggressioner + att jag nog blir lite piggare. Kanske.. Hrm..
Kommentarer
Postat av: Eje
Det är inte så att du jobbar timmvikarie åt Total sanering AB inte? :P
Trackback
